Det gamla huset

Där bodde jag i femton år och nu när jag har haft mitt vinteride i stan under fyra år så känner jag att jag börjar längta dit igen. Huset är väldigt gammalt, det förstår jag av bouppteckningarna som jag hittade gömda i ett gammalt skåp. En av dem var från 1748 så det måste ha bott människor på gården sedan 1600-talet minst!

Bild0156

På kullen ligger gården

Och det märks! Både i väggar, golv och tak! I början när jag precis hade flyttat dit så kände jag ett väldigt obehag bara av att vara inne. Jag visste inte vad det berodde på men jag kände mig alltid iakttagen, som om jag inte var ensam där. Ibland vaknade jag stel av rädsla på natten och bara VISSTE att någon/något fanns i rummet. Trots det så tänkte jag rationellt och sa till mig själv; Ska jag fortsätta att bo här så måste jag komma över den här skräcken och vänja mig vid att jag ”kanske” inte bor här ensam.. Kort därefter valde jag att börja en medial kurs, bara för att ta reda på vad slags energier det är som jag känner av, utan att kunna se dem. Vet jag mer om dem så kan jag ”förhoppningsvis” komma bättre överens med dem sedan.

magisk_bok

Historien berättar

De två följande åren medan jag gick kursen så ”blommade” spökerierna bokstavligen upp! Hästen fick flätor i manen, jag gjorde nattliga bekantskaper med påflugna besökare, dörrar smällde igen utan synbar anledning och hundarna morrade på ”nånting” samtidigt som katten sköt rygg. En natt vaknade jag av att jag hörde röster på gården. Tänkte, ”vem sjutton kommer hit den här tiden på natten?! Jag tänker då inte öppna dörren om de knackar på!” Rösterna var ganska högljudda men jag kunde inte tyda vad de sa, det var något slags konstig rotvälska och rösterna lät lite pipigare än vanligt.. Efter en stund tystnade rösterna utan att någon knackat på och jag somnade om. På morgonen hittade jag ett rött hjärta på bron. Jag vet än idag inte vad det var för något som besökte mig den natten ..

Bild0250

Iskall januari

Sedan jag flyttade in till stan saknar jag ”mina vänner” där nere, atmosfären, de vänliga energierna, skogen och djuren som kom och hälsade på. Lugnet som kom efter strapatserna, för visst var det en kamp många gånger också, inte minst för att hålla värmen under vintern när elen eller vattnet vägrade serva mig.

2 svar till “Det gamla huset

  1. Så fint! Skulle vara så roligt att träffas och prata om livet! Kommer upp till Sollefteå någon gång under sommaren, var där i juli så jag vet inte om det blir nästa år också. Kan alltid hoppas!

    Gillad av 1 person

    • Det skulle vara jätteroligt att träffa dig Inger! Precis, prata om livet o allt annat som rör sig i huvet på oss som levt lite ”eljest”, eller hur..? 😉 Ber om ursäkt om svaret kom sent, men som nybörjare är det ett krångel att hitta alla finesser. 🙂 Ha en fin dag!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s