Mörka funderingar..

Mörkrets gärningar säger man.

Och ändå så sker de flesta gärningarna under ljusa dan! Jag känner mig bekväm med mörkret, det lägger sig som ett skyddande täcke över alla måsten och då tillåts man slappna av och bara vara. De bästa naturupplevelserna kan man få när det har blivit mörkt, då man har kopplat bort synen och använder de sinnen som kommer i skymundan under dagen. Då tar ljuden, dofterna och känslan över om jag skall kunna orientera mig genom skogen, som ligger i mörk vila.

20151227_152259

”Mörkrets gärningar” som sagt, eller ”den som sover syndar inte, efter mörker kommer ljus eller tänd ett ljus istället för att förbanna mörkret.” Inte konstigt att vi har fått en negativ bild av mörkret! Man tänker inte på att mörkret har lika stor betydelse för vårt välbefinnande som ljuset! Vad mörkret åstadkommer egentligen är att det triggar igång vår fantasi, eller egentligen är det ju inte mörkret som gör det heller utan det är vi som förväntar oss att mörkret ska föra med sig allehanda oknytt och hemskheter, så inte underligt då att det blir så! Det är ju vi själva som skapar dem! Jag undrar vad man är mest rädd för, vad som egentligen finns i mörkret eller hur vi själva skulle reagera om det fanns nåt där? Är det inte så att vi är mest rädda för hur vi skall reagera och framför allt hur vi skall hantera det..? Tappar man kontrollen så är det ju kört och då blir man verkligen rädd!

20151227_15350420151227_153520

Jag tränade bort min mörkerrädsla när jag bodde ensam ute på landet. Jag gick till stallet varje kväll och var tvungen att passera skogsbrynet där alla ”farligheter finns”. Det var skitjobbigt varje gång så en kväll fick jag nog, jag bestämde mig för att gå in i skogen sedan jag hade varit hos hästarna – och jag hade INGEN ficklampa med mig, den bannlystes! Så fort jag kände att rädslan kom över mig så stannade jag och tvingade mig själv att stå kvar tills rädslan hade lagt sig, och tänk det funkade! Jag upprepade proceduren några dagar tills jag inte kände någon rädsla längre och efter det har jag aldrig upplevt mörkret som något hotfullt.

Men att gå ensam genom stan’ en mörk höstkväll, skulle jag aldrig komma på tanken att göra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s