En evig rörelse

magisk_bok”Inget varar för evigt” heter ett uttryck men det är väl inte meningen heller? Tänk om allting stod stilla? Jag ”frös fast” vid dammsugaren, eller någon annan som var på  besök ”fastnade” vid mitt köksbord?! Vintern var alltid vinter och natten blev aldrig dag.. eller tvärt om, det alltid var dag så vi aldrig  fick krypa ner i sängen och borra huvudet ner i kudden?

När man fäller en sån kommentar så handlar det alltid om något man mister, inte vad man kan få i utbyte istället. Det är väl lite synd för hur det än är så är just förändringen det som ger oss en liten hint om vad som är bra för oss, och mister man något som betyder mycket för en så får man nästan alltid någonting annat istället – om man är beredd att ta in det i sitt liv. Om inte annat så blir man en erfarenhet rikare och det är ju inte så dumt det heller. 😉

Förändringar handlar inte heller bara om oss och vad vi får eller mister, det handlar om förändringar i naturen, på himlen och allt som vi omger oss med och det vi kallar tillvaron. Allting är egentligen en evig rörelse, men på något sätt har vi stängt ute sånt som ”inte angår oss”, som inte gagnar oss direkt här eller nu och som skulle kunna få oss att se saker i ett större perspektiv. Vad bryr sig universum om ifall vi vinner en fotbollsmatch eller inte, eller varför vi fick så dåligt betalt när vi sålde huset..? Det är struntsaker i det stora hela, men vi som sätter oss själva i centrum tycker förstås att det är ”typiskt” eller ödesbestämt, och så får det bestämma resten av den dagen. Man ”stänger av” det som egentligen skulle kunna bli en öppning mot någonting nytt och bättre, någonting som erbjuder oss en chans att ta tillvara ett tillfälle.

Detsamma gäller att kunna släppa taget om någonting som inte gagnar en längre, eller som i värsta fall kan vara direkt negativt för en, sånt som suger energin ur en.. Exakt, jag talar om destruktiva förhållanden, det må vara vänskapsförhållanden, familje-eller- kärleksförhållanden, och det är väl knappast ”kärlek” längre heller, eller..? Det liknar mer ett beroende. Vänskap bygger på ett givande och tagande, liksom alla andra förhållanden bör göra. Känner man istället att ett förhållande dränerar en på energi, så måste man vända om och gå vidare. Ett sånt förhållande är INTE bra för en, inte för någon. Den ena parten har hamnat i en beroendeställning, där den andra parten blir den som ständigt ger ”konstgjord” andning till den i beroendeställning. Men så tar syret plötsligt slut…

Jag tycker det verkar väldigt dumt, inte bara för ens egen del utan för bådas. I såna situationer försöker jag att tänka, fastän det kan vara svårt just då 😉 ”Ur varje kris föds en ny möjlighet”. Man får försöka att tänka att ”mitt liv har ett syfte” och syftet är inte att jag skall känna mig ledsen, trött och nedstämd jämt. Det finns en högre tanke med våra liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s