Hur kan det då komma sig att så många lägger ner tusen- och åter tusentals kronor på att få trivas? Eller för att kunna trivas? Är det så kanske att ”det bästa i livet” har blivit hårdvaluta? Och att det är mycket enklare att betala för sig och för sånt som sätter guldkant på tillvaron..? Det enda vi har gott om idag är pengar, eller åtminstone de flesta om man ser till vår ”normalstandard”.
När man säger att ”det bästa i livet är fritt” så menar man förstås vänskap, omtanke, uppskattning, kärlek, lojalitet, ja allt det där positiva man kan visa mot andra människor, men är det verkligen så att vi har fått allt svårare för att visa varandra det? Försöker vi kompensera det genom att köpa oss lycka eller ”trivsel” istället? Eller vad handlar det om egentligen..? Och de som har råd att köpa sig den där trivseln, hur känner de sig när det de har köpt inte varar längre, eller det har blivit vardag det också? Köper man någonting annat då?
För min del vet jag inte hur det känns, det som gör mig lycklig är att gå ut i skogen, att krama hunden – som ju kostade en del förstås men blir en långvarig investering, att ta en fika med mina vänner eller att kunna hjälpa någon som jag vet inte klarar en uppgift själv, att sitta o blogga förstås eller att skapa någonting med händerna och tänk, allt det där är ju helt gratis! Sedan tycker jag att det är roligt att åka iväg med bilen nånstans, kanske shoppa lite nya saker till hemmet eller nya kläder, men det är inte gratis och därför ger det ingen långvarig lyckokänsla heller, bara just då eller den dagen.
Kanske vänskapen är den jag uppskattar mest, kanske mer till o med än att leva i ett förhållande, för i en vänskap slipper man kraven, måstena och att behöva irritera sig på den man lever med då man inte drar jämnt. Vänskapen sker på behörigt avstånd och man väljer själv när man kan eller vill träffas. Vänskapen är inte lika komplicerad, där gör man upp ”de oskrivna reglerna” på ett tidigt stadium och några andra förväntningar finns inte. Tänk så bekvämt!
”Vänner är som änglar som lånar dig sina vingar, när dina egna inte bär.” Så ungefär, men idag undrar jag om det stämmer för tiden räcker nog inte till alla gånger.. Då är det inte heller konstigt om man betalar för sånt som var gratis förr, när både tid och lust gavs en möjlighet att nå högre nivåer på skalan för vad vi bör prioritera, än vad de får idag. En väldigt trist utveckling, att bristen på tid skall kompenseras av pengar då man ”köper” det man ändå inte kan få, Inre lycka.
In english
The best things in life are free
Then, how do you explain that so many people spend thousands- and thousands of crowns/dollars/pounds/euros to be happy? Or to be able to amuse themselves? Is it because that ”the best things in life” has become hard currency? And it’s much easier to pay for oneself and for the things that puts flavor to life ..? The only thing we have plenty of today is money, or at least most of us regarding to ”normal standards”.
When you say that ”the best things in life are free” you obviously mean friendship, caring, appreciation, love, loyalty, all those positive things you can show to other people, but is it really true that it’s become more and more difficult to show each other that? Are we trying to make up for it through buying us happiness or ”comfort” instead? Or what is it all about ..?
And what about those people who can afford to buy themselves satisfaction, how do they feel when their new stuff don’t last any longer, or it has become daily routine? Do they buy anything else then?
I do not know how that feels and I can only speak for myself, but the things that make me happy is to stroll about in the forest, to hug my dog – which of course costed a great deal of money but for me she’s a long-term investment 😉 – to have a coffee with my friends or be able to help people I know can’t handle a task themself, blogging of course or creating something with my hands and imagine, it’s all free! Then I enjoy going away with the car somewhere, maybe to shop some new things to the house or new clothes, but that is not free and therefore it doesn’t provide me with any long lasting happiness, just a happiness at that moment or that day.
Perhaps friendship is the thing I appreciate the most, even more than to live in a relationship, because in friendships you avoid requirements, musts and you don’t get irritated with the person you live with, when you do not pull even. Friendship takes place at a safe distance and you can choose when or not to meet them. The friendship is not as complicated, you’ve already made the ”unwritten rules” at an early stage and there are no other expectations. Imagine how convenient! 🙂
”Friends are angels who lend you their wings, when your own won’t bear you.” Just like that, but I wonder if it’s correct these days with our permanent lack of time ..? No wonder we have to pay for things that were free before, when both the time and desire were given an opportunity to reach higher levels, on the scale of what we should prioritize, than they receive today. A very sad development, the lack of time will be compensated by money as you ”buy” the thing you still can’t get, Inner happiness. Sad isn’t it?
Natur o magi 