Häxor kan inte gråta, witches can’t cry

En boktitel som jag la märke till. Vad menar författaren egentligen? Visst kan häxor gråta, eller..? Alla gråter men alla gör det inte öppet, sedan kan man gråta av olika orsaker. Saker som berör gråter jag lätt för, jag är otroligt blödig när man skildrar djur eller barn, gamla eller sjuka i svåra situationer. Eller titta bara på en tiggare som sitter utanför en affär! Kan man ge bort sin självrespekt mer än så? och vad får en människa att ”sjunka så lågt”? Fattigdom förstås! Desperation! När man tvingas sitta med mössan i handen och le åt människor som riskerar att spotta på en! Är det inte tragiskt?

being_strong

Men häxor gråter inte. Häxor är av gammal hävd hårda, elaka och egensinniga så då kan de inte gråta heller. Men jag vet en annan sida av saken, dels för att jag känner några som kallar sig för häxa men även för att de är människor precis som alla andra. Alla gråter! Och alla har anledning att göra det.

Häxor däremot är starka individer och visar sällan öppet att de är ledsna. På något sätt har de tagit på sig uppgiften att vara det för att kunna stötta andra som är ledsna. Häxor är inte heller så sociala. Ofta har de levt ett ganska hårt liv med många motgångar som har gjort dem starka, inte minst har de ofta fått försvara sin livsstil inför andra som menar att de är ”avvikande” och egoistiska på grund av det. Men häxor har ett ”kall”, det är någonting inom dem som driver dem att leva som de gör och för att kunna göra det krävs det att man är stark och ståndaktig, oavsett vad omgivningen anser. Styrkan kommer också av insikten om att allt har en mening, allt vi utsätts för kommer alltså i förlängningen att gagna oss, vi växer andligt och mentalt. Häxan ser till sist det gudomliga i naturen och det är också därifrån hon hämtar sin inre styrka.

Omgivningen kan vara väldigt elak när man inte uppfyller kvoten för vad som är ”norm”, men en häxa bryr sig inte om det även om den hellre skulle se att att hon/han var accepterad. Men i en häxas grundsyn ingår även en klokhet i att var och en ansvarar för sitt handlande, och har man en ”uppgift” i livet så kan man inte lämna den för att några vilseledda personer inte kan acceptera att man är den man är.

Där kommer åter orden ”Hellre ensam ensamhet än ensam tvåsamhet” till användning, för lever man efter sin magkänsla så kan ingenting bli fel. Då mår man bra oavsett sällskapet, som för en häxa lika gärna kan vara vinden, solen eller månen, ja naturen över huvudtaget som ju bara bubblar av vänligt liv!

När en häxa gråter så är det endast då balansen mellan mörker och ljus har rubbats. Och tänker man efter så sker det ganska ofta..

In english

Witches can’t cry

That’s a book title that I noticed. What do the author really mean? Sure, witches cry, or ..? Everyone cries but not everybody does it in the open, further more you can cry for different reasons. I cry easily about things that touch me and I am incredibly soft when it concerns animals or children, old or sick people in difficult situations. Or just watch a beggar sitting outside a store! Can you give away your self-respect in a more tragic way? and what makes a person ”sink so low?” Poverty course! Desperation! When you are forced to sit with your ”hat in hand” and smile at people with a risk to be spit on! Isn’t it tragic?

But witches do not cry. Witches are traditionally harsh, nasty and stubborn therefore they can’t cry either. But I know another side of them, partly because I know some friends who call themselves witches, but also because they are people just like everyone else. All cry! And everyone has a reason to do so.

Witches, however, are strong individuals and rarely show openly that they are sad. Somehow, they have taken on the task to be there to support others who are sad. Witches are not very social. Often they have lived a pretty hard life with many setbacks that have made them strong, not least, they often have to defend their lifestyle to others, who think that they are ”abnormal” and egotistical because of that. But witches have a ”call”, there is something inside them that drives them to live as they do, and to be able to do that you need to be strong and steadfast, no matter what the environment feels. The strength also comes from the realization that everything has a meaning, everything we are exposed to will therefore ultimately benefit us, we grow spiritually and mentally. At last, the witch sees the divine in nature and it’s from there she fetches her inner strength.

The surrounding can be very cruel when you don’t qualify for what is ”standard”, but a witch does not care about that, even if she rather would prefer that she / he was accepted. But a witch’s basic view also includes a wisdom that each one is responsible for his/her actions, and since she has a ”mission” in life, she/he can’t abandon that because of a few misguided people who can’t accept that you are the person you are.

Once more the words ”Better lonely loneliness than lonely togetherness” come to use, because if you live according to your gut feeling nothing can go wrong. Then you feel good no matter the company, and for a witch it might as well be the wind, the sun or the moon, that is nature on the hole which is just bubbling of friendly life!

When a witch cries, it’s only when the balance between darkness and light has been disturbed. And come to think of it, it’s quite often ..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s