Mot friheten!

Har ni någonsin fått känslan av att ni känner er instängda i det liv ni lever nu? Ni drömmer om så mycket som ni skulle vilja uppleva eller göra, men det är som att där tar det stopp. Man går år efter år och bär med sig den där hemliga drömmen om att kunna leva ett liv som inte liknar det man lever just nu. Vad som håller en tillbaka är svårt att säga, men jag tror att ofta är det omgivningens förväntningar, de som man tror att omgivningen har, som är det största hindret. Man förväntas vara på ett visst sätt, eller man förväntas agera på ett visst sätt, tro på något som andra också tror på, helt enkelt inte avvika alltför mycket eller helst inte alls.

be_free

Då är det inte konstigt om man känner sig instängd när man upplever att allt det där inte passar ens egen personlighet. Lyssnar man inåt så träffar man sig själv, den man föddes som och som har sina alldeles egna önskemål och visioner om livet. Och tänk så sällan de rimmar lika med vad andra önskar sig! Ändå försöker vi oftast följa en utstakad levnadsnorm som skall gälla lika för alla. Men jag vill inte leva som alla andra, inte om det avviker från vad jag känner inom mig!

Äntligen känner jag att jag kan börja planera för vad jag vill göra med mitt liv! Det lilla fröet som grodde inom mig som tonåring, om att få ägna mig åt skapande eller hantverk, skall jag ge ny näring så att det kan växa den här gången. Jag kommer inte att sluta vattna det den här gången, vad omgivningen än tycker. Och jag tänker inte heller be om ursäkt om mina önskningar avviker från det som andra förväntar sig, det får i så fall bli deras huvudvärk, inte min. Det enda jag kan gräma mig över skulle vara varför jag väntade så länge med att ta fram mitt rätta jag och utveckla det, som det var meningen ifrån början. Vilka dumheter att försöka passa in när man ändå känner att man aldrig kommer att göra det!


Alla strävar vi efter att få vara lyckliga, men frågan är om det är rätt saker vi uppfattar som lycka..? Att känna sig behövd förstås är viktigt, men glömmer vi inte väldigt ofta vad vi själva behöver och är det inte så att vi istället för att lyssna inåt på vad vår inre röst säger, som vet vad som gör oss lyckliga, gärna slår dövörat till och kompenserar det genom att göra andra saker? Sånt som uppfattas som ”riktigt” i allmänhetens ögon..? Vi vill ju inte uppfattas som ”egoistiska” eller excentriska heller för den delen.


Tänk så många saker som kan lägga krokben för vår lycka, och utan att vi tänker på det! Inte förrän det är för sent. Finns det någonting som kan vara positivt med att bli äldre, så är det just att man kommer till ett uppvaknande och kan ändra på det.
Många äldre upplever sin bästa tid just då och det skulle inte förvåna mig om det beror just på att de äntligen har hittat fram till sig själva, de ber inte om lov längre de bara gör det. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s