Det har jag gjort nu i mer än tio år och det som är så roligt med det, är att man aldrig blir fullärd. Alltid är det någonting nytt jag vill prova, en ny ört, ett nytt emulgeringsmedel eller kanske en ny doft.
Idag tar jag det gamla beprövade receptet på ansiktskräm, även om jag har ändrat på det lite. Bland annat använder jag fler oljor och fettet som ingår kan också variera, allt ifrån sheasmör, mangosmör, avocadosmör och bivax till kokosfett. Ibland duttar jag ner flera av dem. 😉
Det första jag gör är att bestämma vilka ingredienser jag vill ha, vilka dofter samt hudvårdande ämnen, sedan ställer jag upp dem på köksbordet så att jag vet var de finns när det är dags att blanda allting. Då får man inte tveka eller ta för lång tid på sig. Allt måste gå med en bestämd fart så att inte ingredienserna ”överhettas” eller får olika temperatur när det blir dags att blanda ner dem i varandra.
Här på bordet står det destillerat vatten, emulgeringsmedel – MF-fett och VE-fett, cetylalkohol, glycerin, acette – naturlig konservering, vegetabiliska oljor och fetter, det vill säga allt som bildar basen i krämen. Dofter och hudvårdande ämnen tillsätter jag senare.
Två mindre kastruller behövs för att blanda de olika ”faserna” i, en av dem är fettfas och den andra vattenfas. Fettfasen innehåller de vegetabiliska oljor jag har valt som skall ingå i krämen, och fetterna. Idag tog jag hallonolja, svartvinbärsolja, morots- macadami -och gurkörtsolja. Fetterna var sheasmör och mangosmör. Allt det lägger jag i en skål av rostfritt stål, som sedan ska smältas ner i vattenbad (kastrull med vatten). I oljefasen tillsätter jag även ett emulgeringsmedel, VE-fett, och cetylalkohol.
Vattenfasen består av destillerat vatten, man använder alltid destillerat vatten för att förhindra bakterietillväxt, och i den tillsätter jag ett annat emulgeringsmedel, MF-fett och eventuellt ett naturligt konserveringsmedel, acette.
Fettfasen till vänster i vattenbad och vattenfasen till höger i kastrull. Termometern står alltid i någon av kastrullerna för att lättare kunna kolla temperaturen
Sedan skall de två faserna värmas upp var för sig till samma temperatur, ca 70-75 grader. För att kolla temperaturen använder jag en termometer med skala upp till 100 grader. Den har jag alltid till hands medan faserna värms upp och kollar noga så att inte någon av dem värms för snabbt.
När båda blandningarna har uppnått ca 70-75 grader häller jag försiktigt ner fettfasen i vattenfasen, lite i sänder och med en tunn stråle. Samtidigt vispar jag runt i kastrullen, inte för våldsamt för det får inte komma in luft i blandningen.
Fettfasen har hällts ner i vattenfasen
Efter ca 10-15 minuters vispning har blandningen, krämen, börjat tjockna och jag kan då kyla ner den i vattenbad. Blandningen är fortfarande varm och det skall den vara, kyls den alltför snabbt så får fettet svårare att blandas med vattnet, så man låter det ta den tid det tar. Efter ytterligare några minuter ser man att krämen börjar ”spåra” på ytan, då är den klar. Man kollar temperaturen en extra gång innan man tillsätter vårdande ämnen, vitaminer och doft. Temperaturen bör inte överstiga 25-30 grader innan man tillsätter eteriska oljor t ex, för doften.
När krämen är nedkyld till 25 grader ungefär så tillsätter jag, i det flesta fall, Aloe vera, Silkesprotein, A-C-E-vitamin och D-panthenol. Just i den här krämen tillsatte jag även Hyaluronsyra, som är en viktig ingrediens för collagenbildningen i huden. (Collagenet ger stadgan åt bindväven i huden). Och till sist så bestämmer jag doften och just i den här krämen använde jag Viol, Lindblomma och Mandarin. Dofterna kallas för toppnot, mellannot och basnot beroende på vilka av dofterna som är mest dominerande. I den här krämen blev lindblomma mellannot och den mest dominerande. Toppnot och basnot ”anar” man sig sedan till i doften och den ligger steget under den doft som dominerar.
Att tillverka sin egna hudvårdsprodukter har blivit ett måste för mig, jag litar inte på de produkter jag köper i affärerna längre. I många av dem står det att örter ingår, och det gör det också, men ser jag att det står ”Paraffin, vaselin eller paraben” i innehållsförteckningen så backar jag genast! Paraffin är en råoljeprodukt som täpper till porerna och hindrar huden från att andas. Detsamma gäller vaselin – titta på nästa cerat du köper till exempel, Lypsyl som är det vanligaste! Vaselinet har den negativa effekten att det gör dina läppar beroende av fett, på grund av att det torkar ut huden i förlängningen. Använd istället cerat som är gjorda på vegetabiliska oljor!
Och varför inte prova att göra dina egna hudvårdsprodukter? Du kommer att upptäcka att det inte bara är roligt, det är faktiskt beroendeframkallande fast på ett positivt sätt. 🙂
Natur o magi 